| Vårtal av Royne Andersson
2008 Andas
in våren. Var gör man det bättre än i Värmland och i Sunnemo?
Från vintern och
sommaren har jag mina starkaste barndomsminnen. Det var snö och kallt på vintern och
soligt och varmt på sommaren. Barndomens årstider var tydliga, inte alls som dagens när
man ondgör sig över en slaskig vinter eller en regntung sommar. Men var fanns våren och
hösten? Det är med en viss ansträngning jag till slut kan komma på ett tydligt
vårminne från barndomen. Kulspel på en blöt jämn grusväg. Antagligen typiskt för
sin tid.
Hur är det med
dagens allt mer tätortsboende barn? Kulspel är inte "inne" i en asfalterad
stadsmiljö. Det "suger" kanske barnen själva skulle säga på nysvenska. Hur
ska de hinna uppleva naturen när de lockas av dator och TV-spel? Vad kommer de att minnas
av årstiderna från sin barndom? De gamla skolplanchernas tid är förbi. När vinter var
vinter, sommar sommar och en ko en ko.
När jag funderar
lite mer på barndomens vårar dyker det upp fler minnen. Några av dem från Sunnemo där
jag besökte släkten tillsammans med mina föräldrar. En vår fanns det kvar en stor
snödriva utanför köksfönstret i Täppan. Några tidiga starar befann sig uppe på
drivan när plötsligt en stor duvhök landade på en av stararna. Den isande blicken
från höken på bara 3 meters avstånd. Den går inte att glömma. Jag tror staren
klarade sig, om det nu är någon tröst så här drygt fyrtio år senare.
Jag var en
betraktare i min barndom och kanske är det ännu. Inte den som kastar sig in i det nya
utan att ha analyserat situationen. Från samma fönster där jag såg höken kommer jag
ihåg att jag såg Bror i Täppa, Norra Täppa alltså, när han gick på åkern utanför
med såskäppa. En vårens såningsman, tala om stark symbolik.
Från
vardagsrumsfönstret såg jag en gång en av Gustaf Jansas söner göra en
"bonnasnytning". Jag vet inte om det heter så och jag tänker inte heller visa
vad jag menar. Men jag kommer ihåg att jag var imponerad, på det där sättet som en ung
grabb kan bli av de tuffa "pöjkera". Tror inte jag berättade för någon
vuxen. Det kändes lite förbjudet och då var det förstås tufft. När jag såg
"bonnasnytningen" var det säkert varma sommaren, så det har egentligen ingen
plats i detta tal.
Det var ju det där
med våren. Förr i tiden var det en signal om bättre tider. Men kanske ännu mer att det
värsta var passerat. Frihet från vinterns bojor.
De som upplevde
våren, de kunde skatta sig lyckliga. Ute i ladugårdarna hade kreaturen stått på
snålkost hela vintern. Det var med stapplande steg de tog sig ut på det första
grönbetet. Våren, det var överlevarnas tid.
Idag är vårens
dramatik av ett annat slag. Det är fortfarande en frihetens tid. Men kanske då mer mot
det som komma skall. Värme, bad, lättare klädsel och ledighet. Men i de tankarna går
det också att glömma våren för vad den egentligen är. Våren är här och nu.
För att föra in
en modernitet i det traditionella vårfirandet prövade jag att söka på Internet för
att se hur våren stod sig i konkurrensen med andra årstider. Med ett nysvenskt ord
"googlade" jag för att se hur många träffar jag fick för olika ord. Här
kommer några iakttagelser. Antalet träffar på vår- och sommardepression var som sig
bör litet i jämförelse med höst och vinter. Vårluft är dock den intressantaste
luften om man ska döma av antalet träffar på Internet. När det handlar om känslor
dominerar våren fullständigt över alla andra årstider. Vårkänslorna stod för 97 %
av de årstidsrelaterade känslorna. Mer information om resultatet kommer ni att kunna
läsa på Sunnemosidan på nätet. Där står även hur ordet Sunnemo står sig i
konkurrensen.
Tillbaka till den
verkliga våren. Nu när man blivit äldre och lite mer förståndig har man förstått
mer och mer att man ska tänka som ett barn. Ett barn lever i nuet. Det ska man göra
under våren. Gå ut och betrakta sipporna, lyssna på trastarna i skogsbrynet, se tranor
och morkullor. Andas in våren. Det kan vi göra tillsammans här och nu.
Blunda, stäng munnen och ta tre lugna djupa andetag. Kände ni, det är vår i luften.
Vi hälsar nu
våren med ett fyrfaldigt leve. Leve våren Hurra, Hurra, Hurra, Hurra |